Raku (tai Rakuyaki (樂焼き) on perinteinen japanilainen tapa tehdä keramiikkaesineitä. Ennen varsinaista lasituspolttoa esineet poltetaan raakapoltossa kuten perinteiset keramiikkaesineet. Lasite levitetään esineen pintaan ja asetetaan polttouuniin. Lasitteen ja esineen tulee olla kuivaa ennen polttoa, koska märät esineet menevät erittäin herkästi rikki polton aikana. Poltettaessa esineet kuumennetaan nopeasti korkeaan lämpötilaan ja sitten tulikuumat esineet nostetaan pihdeillä esim. sahanpuruun savustumaan ja pelkistymään ja sen jälkeen esineet jäähdytetään. Tämä saa aikaiseksi rakulle tyypillisen pinnan, jossa lasitus on täynnä pieniä halkeamia. Jokainen raku-astia on ainutkertainen tuote, koska lämpötilanvaihteluita on mahdotonta kopioida. Myös savustuksen taso vaikuttaa raku-esineen väritykseen. Jos savustus onnistuu hyvin, lasittamattomat kohdat ovat hyvin tummia, jopa mustia. Esimerkiksi kuparilasitteen väriin voidaan vaikuttaa savustuksella. Jos kuparilasitteella lasitettu esine peitetään kokonaan puruilla se on kuparinvärinen, jos esinettä ei peitetä,esine on vihreä. Myös poltolla on vaikutusta lasitteiden väriin. Yksi variaatio rakusta on "Naked-raku", kiilloitetut, raakapoltetus esineet ovat polton jälkeen täysin ilman lasitetta.

Raku () eller Rakuyaki (樂焼き) är en keramisk tillverkningsmetod, som har sitt ursprung i Japan. Dit kom enligt traditionen den förste raku-mästaren Chojirō (長次郎) från Korea på 1500-talet för att tillverka teskålar åt te-mästaren Sen no Rikyū. Modern raku går till så att de i förväg råbrända keramik alstren doppas i glasyr och ställs in i en ugn, som värms upp till omkring 1 000 grader. Föremålen tas ut ur ugnen med en tång medan de fortfarande är rödglödande. Ursprungligen lät man bara alstren svalna, varefter de användes vid de teceremonier, som var förbundna med raku-tekniken. Rakutekniken nådde först Europa under mitten av 1900-talet. Inte minst genom den brittiske keramikern Bernard Leach, som studerat keramik i Japan. Stora svarta krackeleringar, grälla färger, och ett metallaktigt skimmer räknas i dag som rakuns karaktäristika. Detta utseende kommer från reduktionen, som består i att man sedan föremålen tagits ut ur ugnen lägger dem i något brännbart material tex. sågspån som tar eld av värmen. Reduktionen hindrar metallerna från att oxidera, därmed bildas ett annat färgspektra. Reducerad koppar blir exempelvis rödaktig, medan den i oxiderat tillstånd blir grön. Själva leran blir grå till svart vid reduktion. Därför blir krackeleringar i glasyren svarta. Det förekommer många varienter av rakun idag och "Naked-raku" ger produkter som är helt utan glasyr men eftersom de är polerade före råbränningen är ytan blank och slät. En variant av "Naked-raku är "Candy-raku" som ger en aning annorlunda mönster.

Sök på webbplatsen

Kontakt

Monica Björk WTC Galleria
Sandögatan 11 Hietasaarenkatu
innergården/sisäpiha
65100 VASA VAASA
050-521 8698

Länkar / Linkit:

Ulla Björk